Nojja

Det är så jobbigt med nojja. Nu har jag nojja över saker jag inte tror jag kommer klara av. Typ som att ha ett riktigt jobb. När jag har nojja ser jag bara hur bra alla andra klarar av saker och inte jag. Har precis läst om människor som startar företag och lyckas, självklart får de slita som djur, man får ju inget gratis här i livet, men ändå hur ska jag klara av något sånt?

Har precis fixat mitt working holiday visa så nu kan jag stanna 1 år till i Australien om jag vill. Precis vad jag ville men så fick jag ju nojja över det såklart. Nu måste jag ju göra något riktigt bra av det året oxå. Önska jag kunde va en person som inte nojjar sig alls. Som bara tar allt med en nypa salt och är så där genuint chillad. Men jag måste säga att Australien har chillat ner mig ordentligt om man jämför med Sverige. Där är allt galet stressigt, CV stressen va väl ändå värst och det som fick mig att lämna landet. Kanske också för att jag inte hade nått på mitt CV överhuvudtaget som behövdes. På ett sätt var det väl min egen nojja som fick mig att fly. Nojja finns dock kvar. Fan.