Kärlek

Ringde Liza igår, hon svarade inte men jag talade in ett meddelande på hennes mobilsvar. Sa "hej gumman, det är Nellie, hoppas allt är bättre idag... eller det förstår jag ju att det inte är...eehh, hjälp nu mumlar jag, vet inte vad jag ska säga, ville bara kolla hur det var med dig, vi hörs, kram kram". Kände mig jättedum efteråt, jag hade väl ändå kunnat tänka till innan jag prata in. Fast så tänkte jag att det kanske är just det jag inte skulle göra, utan bara prata från hjärtat. Det finns inga ord som skulle göra situationen bättre ändå.

Skrev ett meddelande senare när jag kom på vad det var jag egentligen ville säga i mobilsvaret jag lämnat tidigare. Skrev att hon kan ringa mig när hon vill, oavsett tidsskillnaden. Att jag finns här om hon behöver prata. Låter klyschigt kanske men jag menade det. Fick ett svar på direkten. "Tack! Du ska veta att även fast du är långt borta känns du nära. Jag kan ringa sen ikväll när jag är hemma. Tack för allt Nellie! Kram Liza". Kändes så himla bra att få den bekräftelsen men jag kände mig ändå så otroligt långt borta. Långt borta från en otroligt kär vän. En vän som förlorat något så kärt. En kärlek som va så himla stark. Men när en kärlek förloras stärks alla andra runt omkring. Visst är det konstig. Kärlek är så viktig. Inget man ska spara på. Ge. Ge mera. Ge mera kärlek.