Döden

Fick reda på att min bästa väns pappa gått bort. Bara somnat in. Oväntat. Som en chock för alla. Vad gör man. Hur hanterar man det. Jag är för långt borta. På andra sidan jordklotet. Kan inte krama henne. Inte säga att allt kommer att bli bra. Jag är alldeles för långt borta. Fan.

Döden är så nära men så osynlig. Finns ingen förvarning. Även fast man kanske vet vet man ändå inte när. Vilken timma. Vilken Minut. Vilken sekund. Reaktionen är olika hos olika personer. Skrik. Gråt. Tystnad. Lättnad. Ilska. Tröst är viktigt. Vill kunna trösta. Vara där. Är alldeles för långt borta. Min röst kanske skänker tröst. Vill ringa. Fel tid för tröst. Fan.

Hitta en dikt. En dikt till dig. Snart blir allt bra. Bättre. Även om min hand inte kan va hos sig finns jag här. Hos dig. Alldeles för långt borta men där. Hos dig.

Så orättvis är världen ibland,
tänk om vi stod vid en annan strand.
En strand där solen alltid ler och inga sorger ut sig brer.
Min hand i din vill ge dig tröst när sorgen tynger i ditt bröst.
Min hand den torkar om den får från kinden din en tår.
Den kalla vind som blåser hårt
gör att livet nu känns så svårt.
Den dagen kommer min kära vän då ditt hjärta ska le igen.
Låt solen smeka din trötta kind och håret rufsas av en vind.
Låt naturens krafter läkning ge
så du åter kan glädje se.
Min hand i din finns alltid där,
du är en vän som jag har mycket kär