Svenskar

De träffar jag hela tiden. Kanske för att jag jobbar i en butik som säljer svenska WE. Självklart hör man ju direkt att det är svenskar när det öppnar munnen. Men det slår inte fel att man hör det när det kommenterar hur dyra plaggen är. Innan har det inte sagt ett ljud till varandra och man ser att de tycker det är jobbigt när jag säger hej och undrar hur det mår. Av egen erfarenhet tyckte jag också det va hur konstigt som helst när jag strosa runt i affärer under mina första veckor i Aussieland. See ya, som jag förövrigt använder hela tiden nu, när man lämnar affären kändes ju än mer konstigt för inte ska väl jag träffa dem igen. Har kommit på mig själv säga see ya till folk som ringer till jobbet som jag inte ens vet vilka de är. Men det låter ju så bra.

Jag bor ihop med tre svenska tjejer för övrigt. I Aussieland. Svenskt hushåll som fungerar hur bra som helst. Hittade dem via en vän men hade absolut ingen aning om vilka de var när jag flyttde ner. Jag säger som min rumskompis, jag vill aldrig mer bo själv. Jag har alltid någon att prata med, vi lagar mat ihop, har roliga förfester och man har trevligt sällskap hela tiden. Lite fajter om speglarna blir det ibland men då delar vi kärvänligt på stora hallspegeln. Jag kan inte riktigt sätta fingret på hur vi svenskar är och beter oss men att dela boende som man gör härnere förekommer inte hemma. Inte på samma sätt. Sveriges närmaste svar på Aussieboendet skulle väl vara kollektivt boende och det är det väl bara hippies och veganer som bor så, eller... Har en vän härnere som delar boende med ett par. Inget konstigt med det inte. Kan inte tänka mig ett svenskt par dela boende med en singel. Hur skulle den romantiska fredagsmiddagen hemma med lövbiff, potatisgratäng och vin se ut med en person till vid bordet. Kan i ju för sig tycka att det skulle va lite jobbigt att dela boende med ett par. Precis som det nog skulle tycka att det försämrade deras privatliv en aning att ha mig trippandes på tå i korridorerna. Men det är en härlig mentalitet som Aussiesarna har. Att hjälpa varandra. Dela på bördorna.

När jag kommer hem delar jag gärna boende med fler. Fatta en 5 rummare. Takvåning. Sköna människor. Sällskap. Galna upptåg.

En Aussie i Stockholm.

De är jag om några månader.

Hoppas nån mer vill va Aussie med mig.

Bloggpucko

Fan lyssnar på en vacker låt och skulle vilja lägga upp den men har inte det blekaste aning om hur man gör. Vilket jävla bloggpucko man är.

Fattar inte ju ens hur man kollar hur många som varit inne och kollat på min blogg. Finns det en sån funktion eller? Bloggpucko.

Men kors i taket. Nu regnar det i Melbourne! Det är ju helt underbart. Vi behöver det. Regndroppar på skyltfönstret. Från att ha spenderat 3 år i Sveriges regnigaste stad trodde jag väl aldrig att jag skulle längta efter regn så som jag gör härnere.

Regnet spolar bort min bloggnojja. Måste ut och känna på dropparna. Bye!

Ont i ögonen

Att stirra in i en datan får mina ögon att svida. Har läst en hel blogg idag. Klagan. Mycket trevlig läsning. Kände igen mig massor.

Kan hon. Kan jag.

Såg precis en film som en familj filmade 9/11 när tornen föll. 26 minuter lång. Hemskt.

För mycket dataskärm idag. Måste vila ögonen. För mycket att ta in.

Helg snart. Ledig hela plus måndag.

Ferre ikväll? Måste reka läget. Stockholmare...just det är ja ju...

Sushikurr

Började äta sushi för två års sen kanske. Eller testade med mamma för länge sen men tyckte det smaka illa. Riktigt illa. Wasabin la sig nånstans där den inte skulle, i näsan eller i ögat när jag klia mig. Har hållt mig borta från ris och råfisk tills tjejerna fick för sig att vi skulle fira tentan med sushi istället för traditionella pastabuffen på skafferiet eller latten & jättebullen på bakgården. 6 mot 1. Sushi it is. Det va faktiskt inte så tokigt om man bad att får bitar där de inte pillat in wasabi. Mätt blev man oxå på ett nice sett, inte så där illamående som man kunde bli av en enorm kanelbulle och en caffe latte.

Det blev väl sushi några fler gånger innan jag for till Aussieland. Smaka bättre och bättre för varje gång. Här kan man äta sushi överallt. Mest sushi rolls som de pillat i mayonäs, eller vad det vita nu kan va i rullarna, istället för den gröna galet starka wasabin. Den får man köpa till extra. Ingerfäran också. Det bästa med sushin härnere är att den är så himla billig. Rullarna kostar bara 12 svenska kronor kanske och jag blir mätt på två! Perfekt lunch.

Klockan börja närma sig sushi. Magen kurrar. Har lyxat till med 8 bitars idag.

Sushi time. Weheee!

Nada

Har inget att skriva om idag. Känns lite konstigt. Kanske om jag börjar skriva nu så släpper det. Så kommer bara orden flöda och jag skriver om massa intressanta saker. Vet inte om jag vill skriva om killen som precis dumpat mig. Eller kanske inte riktigt dumpat. Han har bara inte hört av sig. Nej. Det orkar jag inte. Väder och klimat är färdigtjatat. Nej det kommer inget. Väntade i några minuter innan jag fortsatte med det är helt tomt. Precis som när jag skulle välja kläder idag. Kunde lika gärna gått naken. Har kläder på mig men det känns inte bra liksom.

Kunde lika gärna struntat i å skriva nått.

Jaha. Fortsätter väl och damma lite då. Butiken ska bli skinande ren.

Om jag orkar.

Läser nog lite bloggar istället.

Ja. Kul.

No bulbs down under

I DN idag läste jag att Australien vill förbjuda glödlampor. För att minska energiförbrukningen. Långsamt ska man byta ut vanliga glödlampor mot lågenergilampor. Miljöminister sa att man på så sätt kommer minska växthusgaserna med jag vet inte hur mycket men en del antar jag. Jag vet inte om jag är helt dum i huvudet men jag trodde den största delen av växthusgaserna kommer från bilar, fabriker och storföretag samt staten som artikeln också nämner. Inte glödlampor. Ibland förstår jag inte riktigt bara. Det är väl bra att de försöker men ibland känns förslagen väldigt tama.

Precis som vattenreservoarerna är nere på 37% eller nått här i Melbourne. Hur kan de va så låga. Varför har ingen gjort något tidigare. Diskussioner om dammbyggen och vattentankar på tomter cirkulerar men det händer ju inget. Jag är väl kanske inte smartast och kanske inte ska knäppa folk på fingrarna men vad hände med att rena avloppsvatten eller avsalta havsvattnet. För havsvatten har vi verkligen massa av.

Eftersom de två problemen verkar gå hand i hand borde verkligen nått göras och det fort.

Jag vet inte, kanske är jag lite bitter när det kommer till klimatfrågan men det känns som att situationen är ganska körd. Att det liksom är försent. Antalet människor på jorden bara ökar och fler länder blir alltmer välutvecklade, vilket betyder fler som kommer köra bil. Fler som kommer behöver försörjas med energi. Mer energi kommer behövas då konsumtionen kommer öka. Det känns som en oändlig ond spiral. Så att förrbjuda glödlampor känns faktiskt som en piss i nilen. Ett sandkorn i sahara.

Kanske inte ska va så bitter.

Många bäckar små. Eller?

Ensam i bloggvärlden

Hittade en funktion, eller en liten informationsfunktion, när jag skulle uppdatera min profil. "Profile views" hette den. Blev jätteglad när jag såg att 9 stycken vart inne på min blogg och kollat in min profil! Trodden ingen skulle hitta hit. Till lilla jag som ivrigt kollar igenom de tidigaste inlägg jag skrivit och hoppas att nån ska ha skrivit en kommentar. Fast jag är samtidigt lite rädd också att nån ska upptäcka mig. Skriva en hemsk kommentar som gör att jag kanske inte vill blogga nå mer. Så när jag får reda på att 9 stycken har vart inne på min blogg blir jag både glad och lite rädd, mest glad. Tänker att snart har jag en sån blogg som alla vill läsa, som personer sparar i sina favoriter på datan och som de måste läsa innan de startar sin arbetsdag, som en daglig rutin.

Fast när jag går in och kollar min profil och sedan klickar mig fram och tillbaka för att ändra lite, ser jag att antalet personer som viewat min profil ökar med antalet gånger jag själv tittat på den. Fan. Vilken idiot jag kände mig som. Vilken dum jävla funktion. Den, vem det nu är, borde väl känna av att det är jag som bara kollar att min profil ser ok ut och att den inte ska addera min view till funktionen. Den är ett pucko. Min lilla bloggdröm suddas sakta ut och jag känner mig otroligt ensam i bloggvärlden.

Känslan lägger sig ganska snabbt dock efter lite suckandes och det gör inte så mycket att min lilla dröm får sig en törn för det sporrar mig till skriva. Att få skriva av sig gör att jag känner mig lite mindre ensam. Mindre ensam i den stora bloggvärlden.

Jag drömmer ändå vidare.

En dröm som är löjlig kanske men den dag jag får en kommentar kommer vara en stor dag. Det vet jag.

Oensam i bloggvärlden ska mitt inlägg heta den dagen.

Jag väntar och drömmer lite till.

Hårnålar

På min och Lottas morgonpromenad kom jag att tänka på en sak. En otroligt viktig sak. Eller inte. Men ändå en sak jag undrar över. Vart tar alla hårnålar vägen? Nu är nämligen mina hårnålar slut. Köpte ett paket med säkert 40 stycken i för 3 månader sen. Hur kan alla dessa hårnålar va borta nu?

Sen kom jag at tänka på hur många sådana paket jag köpt under hela mitt liv. Säg att jag förbrukar 3 stycken förpackningar per år och jag började köpa dem vid 15 års ålder. 3 förpackningar per år under 10 år, vilket betyder om varje förpackning innehåller i snitt 30st 90 hårnålar per år och 900 stycken under hela min livstid. Rätt och slätt cirka 1000 hårnålar som finns nånstans därute på vift. Sen är ju inte jag den enda tjejen i världen som tappar bort hårnålar. Lotta är likadan. Alla mina vänner är likadana. Det blir många hårnålar om man tänker efter. Så var är alla hårnålar?

Inte vet jag. Lotta hade inte heller nå bra svar.

Nån annan som vet? Berätta gärna er teori för mig.

Kärlek

Ringde Liza igår, hon svarade inte men jag talade in ett meddelande på hennes mobilsvar. Sa "hej gumman, det är Nellie, hoppas allt är bättre idag... eller det förstår jag ju att det inte är...eehh, hjälp nu mumlar jag, vet inte vad jag ska säga, ville bara kolla hur det var med dig, vi hörs, kram kram". Kände mig jättedum efteråt, jag hade väl ändå kunnat tänka till innan jag prata in. Fast så tänkte jag att det kanske är just det jag inte skulle göra, utan bara prata från hjärtat. Det finns inga ord som skulle göra situationen bättre ändå.

Skrev ett meddelande senare när jag kom på vad det var jag egentligen ville säga i mobilsvaret jag lämnat tidigare. Skrev att hon kan ringa mig när hon vill, oavsett tidsskillnaden. Att jag finns här om hon behöver prata. Låter klyschigt kanske men jag menade det. Fick ett svar på direkten. "Tack! Du ska veta att även fast du är långt borta känns du nära. Jag kan ringa sen ikväll när jag är hemma. Tack för allt Nellie! Kram Liza". Kändes så himla bra att få den bekräftelsen men jag kände mig ändå så otroligt långt borta. Långt borta från en otroligt kär vän. En vän som förlorat något så kärt. En kärlek som va så himla stark. Men när en kärlek förloras stärks alla andra runt omkring. Visst är det konstig. Kärlek är så viktig. Inget man ska spara på. Ge. Ge mera. Ge mera kärlek.

Döden

Fick reda på att min bästa väns pappa gått bort. Bara somnat in. Oväntat. Som en chock för alla. Vad gör man. Hur hanterar man det. Jag är för långt borta. På andra sidan jordklotet. Kan inte krama henne. Inte säga att allt kommer att bli bra. Jag är alldeles för långt borta. Fan.

Döden är så nära men så osynlig. Finns ingen förvarning. Även fast man kanske vet vet man ändå inte när. Vilken timma. Vilken Minut. Vilken sekund. Reaktionen är olika hos olika personer. Skrik. Gråt. Tystnad. Lättnad. Ilska. Tröst är viktigt. Vill kunna trösta. Vara där. Är alldeles för långt borta. Min röst kanske skänker tröst. Vill ringa. Fel tid för tröst. Fan.

Hitta en dikt. En dikt till dig. Snart blir allt bra. Bättre. Även om min hand inte kan va hos sig finns jag här. Hos dig. Alldeles för långt borta men där. Hos dig.

Så orättvis är världen ibland,
tänk om vi stod vid en annan strand.
En strand där solen alltid ler och inga sorger ut sig brer.
Min hand i din vill ge dig tröst när sorgen tynger i ditt bröst.
Min hand den torkar om den får från kinden din en tår.
Den kalla vind som blåser hårt
gör att livet nu känns så svårt.
Den dagen kommer min kära vän då ditt hjärta ska le igen.
Låt solen smeka din trötta kind och håret rufsas av en vind.
Låt naturens krafter läkning ge
så du åter kan glädje se.
Min hand i din finns alltid där,
du är en vän som jag har mycket kär

Roll spel

Melbourne kokade under Good Vibrations, musikfestivalen som hölls i Sydney Myer arena. Beastie Boys va tydligen grymma, som vanligt, säger alla som var där och har sett de rocka förut. Men pimpen som tydligen rockade fett va Snoop dog. Med sin sjukt avslappnade och chillade gångstil hade han entrat scenen och sjungit, eller vad det nu är han gör, rappar kanske "What's my mother fuckin name?" och hela publiken hade svarat "Snoop doogeeyy doooooog", "What's my mother fuckin name? Snoop doogeeey doooooog!" Vilken lirare säger jag bara, han måste nog vara den som kommer undan med all världens hårda ord, "how's my bitches doin'?" Bitch här och bitch där.

Träffade min vän Jack ett par dagar efter Good Vibrations och han va inte lite inspirerad av Snoop. "Hi my bitch, hey get me some water bitch". Men eftersom det är Snoop så blir det ju bara kul, tugget sporrar oss att förvandlas till Ricky Lake gäster som dissar varandra med "talk to da hand", "wanna piece of this, huh?" och självklart rullande rhymesen på löpande band därefter. Jack går verkligen inför rollen, han lånar mina sneakers, som jag bytt mot att istället ha på mig flipp flopp för att det är så sjukt varmt nu, han knyter ihop dem och hänger det runt nacken, "hey, check out my bling bling". Eftersom det såklart glimmar lite om mina nyinköpta sneakers :) Kvällen blev i alla fall tokrolig, rollspelet slutade nånstans inpå småtimmarna. Kände mig lite snurrig efter allt improviserande och det va nästa lite svårt att kliva ur rollen som La Keesha eller Chantelle eller nån av de andra bitcharna jag spelat under kvällen. Nite bitch, sleep tite!

WESC

Jag jobbar i coolaste affären i Melbourne, vi säljer WESC här och hur coolt märke är inte det. Stormtrivs att cirkulera bland kläderna och rekommendera plagg som jag verkligen gillar till kunderna som besöker butiken. Önskar jag hade mer pengar så jag kunde köpa mer kläder. Jobbar i båda butikerna som finns härnere, butikerna är döpta efter en av de två ägarnas döttrar, Milla och Ruby. När jag kommer tillbaka till Sverige ska jag börja jobba för WESC huvudkontor, det har jag bara bestämt mig för. Riktigt skönt företag som gör allt på sitt eget vis, varför följa strömmen när man kan gå sin egen väg. Att gå sin egen väg, det mottot är grymt...I like!

Orspråk

Arbete är bra, så länge man inte glömmer bort att leva.(Afrika-Bantu)

Arbete gör sömnen söt.(Sverige)

Ingen är så blind som den som inte vill se.(England)

Alla klagar över sin glömska. Ingen över sin dumhet

Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre. Källa: Nalle Puh - A.A. Miln

Nojja

Det är så jobbigt med nojja. Nu har jag nojja över saker jag inte tror jag kommer klara av. Typ som att ha ett riktigt jobb. När jag har nojja ser jag bara hur bra alla andra klarar av saker och inte jag. Har precis läst om människor som startar företag och lyckas, självklart får de slita som djur, man får ju inget gratis här i livet, men ändå hur ska jag klara av något sånt?

Har precis fixat mitt working holiday visa så nu kan jag stanna 1 år till i Australien om jag vill. Precis vad jag ville men så fick jag ju nojja över det såklart. Nu måste jag ju göra något riktigt bra av det året oxå. Önska jag kunde va en person som inte nojjar sig alls. Som bara tar allt med en nypa salt och är så där genuint chillad. Men jag måste säga att Australien har chillat ner mig ordentligt om man jämför med Sverige. Där är allt galet stressigt, CV stressen va väl ändå värst och det som fick mig att lämna landet. Kanske också för att jag inte hade nått på mitt CV överhuvudtaget som behövdes. På ett sätt var det väl min egen nojja som fick mig att fly. Nojja finns dock kvar. Fan.

Virus

Googlade det där äckliga viruset för att se hur det såg ut och det ser ju inte så himla äckligt ut nu när man tittar på det så här nära. Har man så fina färger i kroppen kanske det inte är så illa? Men kanske inte ska luras av allt det vackra man ser, finns ju faktiskt mycket som är vackert som inte är bra för oss. Vackra pojkar som visar sig vara svin på insidan, vackra blommor & grodor & svampar som är dödliga, vacker mat som frestar och gör mig fet eller vackra kläder som bara gör mig fattig. Det känns i alla fall lite bra att veta att det dåliga viruset som cirkulerade i min kropp va vackert i alla fall...

Air Con....

...är inte min bästa vän. Men hur svårt ska det vara att höja temperaturen lite när man sitter på flyget??? Om man lyfter från ett 29graders temperatur och 90% luftfuktighet borde det väl inte vara så svårt, tycker man. Jag undrar hur många andra som blev sjuka? Själv fick jag ett jäkla virus och nästan lunginflammation. Virus, visst låter det äckligt, viiiiruuuussss! Bläää säger jag bara. Men antibiotika biter iallafall ihjäl mitt virus förtillfället, sköööönt!

Bali va jättebra, där jag va på semster, men air con på hemresan det va inte bra...