titt in.

tänkte jag skulle titta in. bara säga hej. orkar inte mer.

titt ut.

Laptop var det ja!

IT problem

Jag vill ha en dator, så jag kan blogga på riktigt. Känner mig lite låst när jag vet att jag bara kan skriva när jag är på jobbet. När jag kommer hem ska det bli mitt första stora inköp. Till Sverige. En fin laptop som jag kan ta med varsomhelst. Har precis hittat till shit pommesfrites. Riktigt bra upplägg och skitkul att läsa. Ny läsning. Tjihoo. Appropå läsning. Har precis börjat på min andra bok av James Frey. Den första som egentligen var den andra i skriven ordning var otroligt bra. a million little pieces heter den första boken. Den läser jag nu. Vill bara att mina sista minuter på arbetsdagen ska ta slut så jag kan sätta mig på trammet och läsa. Väl framme ska jag möta vänner i solen och drick öl. Riktig sommardag. Tack! Trodde helt hösten hade kommit hit men ack så fel. Vill sluta nu. Fast först ska jag lyssna på Regina Spektor. Härligt.

Over and out.

Pink thursday

Så har känner jag mig idag, fantastiskt va! Samma dag jag var lite låg, vände det till det bättre och jag känner mig som en liten vitsippa som suktar solljus och njuter av sin energifyllda kropp.

Det är pink thursday idag. Har lust att måla hela dagen skär, människorna jag träffar, regnstänken som faller, gubben som tvättar våra fönster. Jag behöver inte bli målad, jag lyser rosa.

Mitt horoskop sa: "remain calm". Det tänker jag följa. Har inte allt under kontroll men man behöver inte alltid ha det. Bara jag håller mig lugn så kommer det lösa sig.

Affärerna är fyllda av chokladägg och andra krussiduller som följer med påsken. Det är helt galet. Folk köper det också. Det roliga med Australien är att det fyller inte pappersägg med godis som vi gör, de springer inte och gömmer dem heller så att barnen sen får leta upp dem. Här är äggen helt fyllda, typ med choklad eller kolafyllning. Stora är dem oxå. Vet inte vem som orkar proppa i sig ett helt.

Nej nu ska fira lite. Scharletten är på. Kinderna rosiga. Kvasten är med.

Glad Påsk!

tack

Hi, my name is... I´m here on behalf of....

jaha, nu var det ett tag sen jag skrev, har varit alldeles for upptagen och knacka dörrar. bokstavligt talat är det det som jag gjort, jag skäms nästa. tankarna går upp och ner, ibland känns det ok, ibland inte. värdelös. acctepterande. pengaberoende. fan. vet inte vad jag skulle gjort annorlunda. vill inte låna pengar men just nu känns det som jag att det är så det kommer bli. har sparat pengar men jag vet att de inte kommer räcka i två månader som jag kvar. kvar i detta fantastiska land. jag vill ha kul sista tiden. inte böna hjälplösa männinskor att köpa el och gas som det egentligen skiter fullständigt i. bara för att jag ska kunna ha kul på min västkustresa. ensam. nej.

hatar att känna mig värdelös. ynklig. måste rycka upp mig. skulle behöva få lite vårkänslor skickade till mig fran mitt kära hemland. ge mig en tussilago. eller två.

livsglädje.

nystart.

Ont

Ace gick lös igår, helt nykter. Han springer bara så sjukt fort och gömmer sig så himla bra, så ibland inte kan låta bli att släppa ut honom i nyktert tillstånd. Grejen va att han gömde sig hur bra som helst bakom en stolpe men sen när han skulle vidare till nästa så tog han en annan vändning. Siktade mot en röd bil istället, tvekade och gjorde en sån där riktigt fotbollsfint.

Höger.
Vänster.
Höger.

Haha, tjacka korv på den du.

I själva finten vred sig mitt knä. Nellies knä. Inte Aces. Aj då. Brukar bara hända när jag är full. Nu även när Ace är lös.

Fan, ont. Tar några dar innan svullnaden lägger sig. När detta händer inser jag att jag måste operera mig. Snart. Men då måste jag va i Sverige. Vänta på tid. Inte kunna jobba. Rehabilitering. Fan. Det kommer aldrig bli av.

Shit va uttråkad jag är...help me someone!!!! Trodde jag hittat min lösning då jag hittade massa roliga test på http://www.blogthings.com/ som man kunde göra. Men det blev ju jättetråkigt efter ett tag. Vilken typ av Europe är jag? Spansk tydligen. Jasså, gillar tapas det måste jag ju erkänna. Mer egenskaper med Spanien kunde jag inte hitta. Fanns ett test som skulle meddela vilken älskare som passar utmärkt till mig, nästan 40kronor skulle det ha för det testet. Gahh! No way! Sen gjorde jag massa andra konstiga test, vilken bakelse jag var, vilken alkoholsort jag va, vilket wrestling namn jag skulle ha, mm.

Glass, rom och Misty Ebony.

Hjälp!!!

Kanske ska köpa ett par kastanjetter.

Tillägg

Hiiigh Fiiiive på den!

Åh en hejdundrandes mycker happy tiiimes!

Också.

Fredagsmys!

Vin, mulet väder, mysigt café och galna Formel 1 gubbar som kör runt Albert Park lake en helt underbart mysig fredagseftermiddag. Sen ska jag på dejt också, det kan göra den underbara fredagseftermiddagen ännu bättre. Blinddate, rättare sagt. Haha. Kommer ju gå käpprätt åt helvete men det gör inget. För det är en alldeles underbar fredagseftermiddag. Snart kväll!

Myskramar!

Intorkat svett

Kunde inte sova igår. Läste min bok och blev sådär skönt sömning. Precis så att man bara orkar släcka lampan och luta huvudet mot kudden så somnar man. Men skillnaden denna gång va att jag inte somna. Min hjärna gick på högvarv. Hemresa. När. Komma tillbaka. Studierna. Stanna hemma. Tråkigt. Utnyttja visumet jag har. Söka sommarjobb. Svårt.

Fan tankarna tog aldrig slut. Nån lösning kom jag inte heller fram till. Tände lampan och läste lite till istället. Eller rättare sagt 3 timmar till. Kanske därför som min hjärna inte funka imorse. Glömde jobbnycklarna. Halvägs ner för enda branta backen i St Kilda. Flåsade och svettade redan innan jag fatta att jag måste springa tillbaka för att kunna hinna till spårvagnen och jobbet.

Härligt att jag väl framme vid spårvagnsstoppet får vänta 10 minuter på att tågfaanet ska komma! Svetten hann i alla fall torka in. Najs.

Bara en dag till...

Minisemester på härliga östkusten i Australien. Semester betyder att jag unnar mig, hela tiden. Vilka frukostar. Stora med massa smarrigt, omelette, bacon och ägg, musli med yoghurt och frukt, latte, cappuccino, chai te... det fortsätter. Stora portioner också, inget snålande här inte. Kanske för att vi bodde i en liten håla där det nog skulle bli kallabalik om det snålades eller om det användes dåliga råvaror.

Staden hade precis som småstäder har, en post, en polisstation, en kyrka, en brandstation, en matvaruaffär inom en radie av ca 100-200meter. Fantastiskt tillgängligt. Men gud så tråkigt i längden. Grabbarna vi bodde hos går alltid till samma café för frukost. Det har inte testat det andra cafét som funnits där ett bra tag. Vi fråga varför. "Varför testa nå nytt när man vet att det man får är bra." Vi testade såklart båda för att se om de gått misste om något, självklart hade de det. Supergod frukost. Trots våra lovord tror jag det ska mycket till för att de ska besöka Café Dolphin.

Semestern präglades av strandliv med kroppssurfing som för övrigt är så kul! Sugas med av vågen hela vägen in till land. Akta magen för att skrapas upp mot botten bara...ajajaj. Inte så skönt. Snyggt sår på höften har jag i alla fall.

Öl, vin & BBQ präglades också semestern av. Ganska najs om jag får säga. Synd att den är slut bara. Tillbaka till verkligheten. Söka sommarjobb från andra sidan jorden. Skitjobbigt. Strukturera upp ens liv. Tunga grejjjjjjeeeer som jag inte orkar med idag. Bara en semesterdag till. Det kan jag väl unna mig?

Vika kläder

Byron nästa!!! Tjihooooo! Jag och brudarna tar vårt pick och pack för några dagar på guld kusten...prima liv säger jag bara. Det bästa av allt är att jag kommer få surfa, har saknat det massa, säkert en månad sen sist. 48 timmar, 24 minuter och 10 sekunder tills planet lämnar tullamarine airport.

Åhhh. Kan inte tiden gå lite snabbare.

Hur gör man? Sysselsättning kanske.

Viker väl lite kläder då.

Fransosen

Träffa en rolig snubbe på trammet in till jobbet idag. En 75-årig fransos klädd i seglarhatt, täckjacka och en nerkluddrad vit overall. Texten på overallen var orter och länder han besökt. Fråga mig inte om det var den enda overallen han bar varje dag för det vill jag inte veta. Han lukta såklart oduschad gammal gubbe. Men när jag höll min hand vid näsan lite diskret kunde jag sniffa på min egen tvåldoft istället vilket gjorde samtalet enklare. För gubben visa sig vara riktig trevlig att prata med. Ibland yrade han iväg lite om konstiga saker men då bara log jag och hoppades att han skulle byta samtalsämne. Eftersom resan till jobbet är ca 45minuter lång hann vi prata en del. Om Vietnam som han en gång i tiden bott i under 12 år. Platser där som jag och Liza besök när vi var och backpackade runt i världen. Emellanåt fick han skrattanfall som jag inte alls va beredd på och där jag inte riktigt heller förstod vad som va roligt men det va ju kul att han hade roligt åt nått. Han berätta om Paris och jag berätta att jag varit där och hälsat på en vän. Gubben måste ha samma passion som mig vad gäller godsaker och mat, för varje ort han varit i berättade han om allt gott man kunde äta och om man väl börjat smaka så kan man inte sluta. Han var hur smal som helst så han kanske hade insett giftet i allt gott som man kan stoppa i munnen och slutat. Croissanter, penne chocholat, vietnamesisk mat och självklart maten här i Australien. Han verka ha varit runt över hela landet här också. Det visade sig att han var en gammal sjöman och jag antar att han hamnat i Australien av en slump. Fick lära mig att det tog ca 1 månad från frankrike till vietnam med fartyg, intressant ifall jag bestämmer mig för att göra nå liknande. Höjdpunkten på resan var väl ändå när han började diskutera material i kläder. Han tyckte nämligen att overallen blev alldeles för lätt smutsig vilken han trodde berodde på kombinationen 50/50 polyester bomull! Va andra bullar förr då overallerna endast innehöll bomull, haha! Riktigt cool gubbe, glad att prata med han fast han verka aningen skum sådär vid första anblicken. Tror folk på trammet undra vad jag pyssla med också men jag hade ju trevligt! Så kan en morgon se ut här nere för mig, en lite annorlunda morgon.

Moppeknutte

Jag hänger kvar på jobbet en söndag eftermiddag. Har inget planerat för eftermiddagen. Skulle kunna gå ut och festa, är hur bra som helst att festa en söndag i St Kilda. Vineyard kokar varje söndag, folk som dricker vin, carlton öl, en Asahi, Corona eller den nya Pure Blond som jag skulle sippa på. Solen skiner och det är inte så galet varmt som det brukar. Tror inte det blir vineyard ikväll men men det gör inte så mycket. L ringde precis, tjejerna sitter i parken och glor på människor och äter glass. Det sitter bredvid en moppeknutte som vill sätta på dem alla. Han sa det. Så om jag skyndar mig får jag också vad med. St Kilda, känns bara som en sån sak skulle hända här. Ja, så nu drar jag. Moppeknutte nästa.

Pyssel pyssel

Vårt diskmedel luktar mormor. Glömmer bort det hela tiden så varje gång jag använder diskmedlet påminns jag. Drömmer bort lite och tänker på kära mormor. Eftersom vi har diskmaskin så blir det inte att man diskar för hand så ofta. Det var inte så att mormors diskmedel lukta precis som vårt utan det är någon annan doft som mormor hade. Möjligtvis hennes tvål. Eller doften som fanns i hennes badrum. Saknar min runda, korta, goa mormor. Hennes mat. Fiskfärsen. Hennes pyssel. Godisskålen i TV-rummet. Vinkarna från balkongen når vi åkte därifrån. Både vinkar när vi lämnade parkeringsplatsen och vinkar när vi passerade emellan två hus så man snabbt kunde se skymten av henne på balkongen. Mormor pratade inte sista halvåret hon var i livet. Va länge sen jag prata med henne. Hon har det mycket bättre nu även om jag skulle vilja prata med henne. Bara utbyta lite jag mår bra ord. Hon skulle berätta om vilka konserter hon varit på eller om hennes senaste stickningsprojekt. Jag ska också bli så pysslig när jag bli gammal. Sticka, brodera, sy och laga massa mat. Vill också inspirera mina barnbarn att pyssla. Precis som mormor gjorde.

Glassmage

Är proppmätt men vill ändå äta. En sån dag tror jag. Vakna 8 gick och la mig 4. Roligt party med brudarna igår. Massa vin hemma med rolig drinklek. En shot innan vi landa på lokala vingården. Träffa en vän från Borås. Flyttat hit för en månad sen. Galet. Har väntat på att jag skulle träffa nån oväntad person man känner. Så hände det. Vingården bjöd på ett bra band som servera glada beats vilka fick oss att nyktra till lite. Varför ska det alltid finnas en sån där riktigt efterhängsen kille som dansar ensam på dansgolvet och bara måste dansa med oss. Helt ok i början men som sedan följer efter när vi byter plats för att skaka av han. Fatta vinken pysen.

Kanske blir en spontan resa till Byron nästa helg. Bestämde det igår. Så nu ska biljetter bokas. Surf. Åhhh. Vill åka nu.

Glassen ropar på mig nu. Tänkte blir superproppmätt. Bara för att kännas hur det känns. Har faktiskt en glassmage separat från den vanliga där alla annan mat hamnar. Så glass går alltid ner. Hela min familj har det. Genetiskt tror jag. Två smaker. Mums.

Två salta S, tre sura tungor och några hallonmumrikar tack!

Vila

Tänkte jag skulle liva upp mig själv och bloggen lite. Ny färg som ska olja mina ögon lite så jag inte får så ont i dem. Har fått nått nå ögonproblem tror jag för jag orkar inte riktigt blogga, läsa bloggar eller va vid datan överhuvudtaget. Kanske är bra att vila lite. Har en del på jobbet att pyssla med, vilket är bra. Slipper jag blogga lite. För idag orkar jag inte. Fast jag ville piffa till lite det hinner jag. Det orkar jag. För styling är kul. Ace har för övrigt inte varit så vild på senaste tiden. Dragit enr lite på fest och busiga kvällar. Kan va skönt ibland. Så nu är jag bara jag. För ett tag. Ace kanske vaknar till helgen. Vem vet. Han har vilat ett bra tag. Så det kanske är dags.

Svenskar

De träffar jag hela tiden. Kanske för att jag jobbar i en butik som säljer svenska WE. Självklart hör man ju direkt att det är svenskar när det öppnar munnen. Men det slår inte fel att man hör det när det kommenterar hur dyra plaggen är. Innan har det inte sagt ett ljud till varandra och man ser att de tycker det är jobbigt när jag säger hej och undrar hur det mår. Av egen erfarenhet tyckte jag också det va hur konstigt som helst när jag strosa runt i affärer under mina första veckor i Aussieland. See ya, som jag förövrigt använder hela tiden nu, när man lämnar affären kändes ju än mer konstigt för inte ska väl jag träffa dem igen. Har kommit på mig själv säga see ya till folk som ringer till jobbet som jag inte ens vet vilka de är. Men det låter ju så bra.

Jag bor ihop med tre svenska tjejer för övrigt. I Aussieland. Svenskt hushåll som fungerar hur bra som helst. Hittade dem via en vän men hade absolut ingen aning om vilka de var när jag flyttde ner. Jag säger som min rumskompis, jag vill aldrig mer bo själv. Jag har alltid någon att prata med, vi lagar mat ihop, har roliga förfester och man har trevligt sällskap hela tiden. Lite fajter om speglarna blir det ibland men då delar vi kärvänligt på stora hallspegeln. Jag kan inte riktigt sätta fingret på hur vi svenskar är och beter oss men att dela boende som man gör härnere förekommer inte hemma. Inte på samma sätt. Sveriges närmaste svar på Aussieboendet skulle väl vara kollektivt boende och det är det väl bara hippies och veganer som bor så, eller... Har en vän härnere som delar boende med ett par. Inget konstigt med det inte. Kan inte tänka mig ett svenskt par dela boende med en singel. Hur skulle den romantiska fredagsmiddagen hemma med lövbiff, potatisgratäng och vin se ut med en person till vid bordet. Kan i ju för sig tycka att det skulle va lite jobbigt att dela boende med ett par. Precis som det nog skulle tycka att det försämrade deras privatliv en aning att ha mig trippandes på tå i korridorerna. Men det är en härlig mentalitet som Aussiesarna har. Att hjälpa varandra. Dela på bördorna.

När jag kommer hem delar jag gärna boende med fler. Fatta en 5 rummare. Takvåning. Sköna människor. Sällskap. Galna upptåg.

En Aussie i Stockholm.

De är jag om några månader.

Hoppas nån mer vill va Aussie med mig.

Bloggpucko

Fan lyssnar på en vacker låt och skulle vilja lägga upp den men har inte det blekaste aning om hur man gör. Vilket jävla bloggpucko man är.

Fattar inte ju ens hur man kollar hur många som varit inne och kollat på min blogg. Finns det en sån funktion eller? Bloggpucko.

Men kors i taket. Nu regnar det i Melbourne! Det är ju helt underbart. Vi behöver det. Regndroppar på skyltfönstret. Från att ha spenderat 3 år i Sveriges regnigaste stad trodde jag väl aldrig att jag skulle längta efter regn så som jag gör härnere.

Regnet spolar bort min bloggnojja. Måste ut och känna på dropparna. Bye!

Ont i ögonen

Att stirra in i en datan får mina ögon att svida. Har läst en hel blogg idag. Klagan. Mycket trevlig läsning. Kände igen mig massor.

Kan hon. Kan jag.

Såg precis en film som en familj filmade 9/11 när tornen föll. 26 minuter lång. Hemskt.

För mycket dataskärm idag. Måste vila ögonen. För mycket att ta in.

Helg snart. Ledig hela plus måndag.

Ferre ikväll? Måste reka läget. Stockholmare...just det är ja ju...

Sushikurr

Började äta sushi för två års sen kanske. Eller testade med mamma för länge sen men tyckte det smaka illa. Riktigt illa. Wasabin la sig nånstans där den inte skulle, i näsan eller i ögat när jag klia mig. Har hållt mig borta från ris och råfisk tills tjejerna fick för sig att vi skulle fira tentan med sushi istället för traditionella pastabuffen på skafferiet eller latten & jättebullen på bakgården. 6 mot 1. Sushi it is. Det va faktiskt inte så tokigt om man bad att får bitar där de inte pillat in wasabi. Mätt blev man oxå på ett nice sett, inte så där illamående som man kunde bli av en enorm kanelbulle och en caffe latte.

Det blev väl sushi några fler gånger innan jag for till Aussieland. Smaka bättre och bättre för varje gång. Här kan man äta sushi överallt. Mest sushi rolls som de pillat i mayonäs, eller vad det vita nu kan va i rullarna, istället för den gröna galet starka wasabin. Den får man köpa till extra. Ingerfäran också. Det bästa med sushin härnere är att den är så himla billig. Rullarna kostar bara 12 svenska kronor kanske och jag blir mätt på två! Perfekt lunch.

Klockan börja närma sig sushi. Magen kurrar. Har lyxat till med 8 bitars idag.

Sushi time. Weheee!

Nada

Har inget att skriva om idag. Känns lite konstigt. Kanske om jag börjar skriva nu så släpper det. Så kommer bara orden flöda och jag skriver om massa intressanta saker. Vet inte om jag vill skriva om killen som precis dumpat mig. Eller kanske inte riktigt dumpat. Han har bara inte hört av sig. Nej. Det orkar jag inte. Väder och klimat är färdigtjatat. Nej det kommer inget. Väntade i några minuter innan jag fortsatte med det är helt tomt. Precis som när jag skulle välja kläder idag. Kunde lika gärna gått naken. Har kläder på mig men det känns inte bra liksom.

Kunde lika gärna struntat i å skriva nått.

Jaha. Fortsätter väl och damma lite då. Butiken ska bli skinande ren.

Om jag orkar.

Läser nog lite bloggar istället.

Ja. Kul.

No bulbs down under

I DN idag läste jag att Australien vill förbjuda glödlampor. För att minska energiförbrukningen. Långsamt ska man byta ut vanliga glödlampor mot lågenergilampor. Miljöminister sa att man på så sätt kommer minska växthusgaserna med jag vet inte hur mycket men en del antar jag. Jag vet inte om jag är helt dum i huvudet men jag trodde den största delen av växthusgaserna kommer från bilar, fabriker och storföretag samt staten som artikeln också nämner. Inte glödlampor. Ibland förstår jag inte riktigt bara. Det är väl bra att de försöker men ibland känns förslagen väldigt tama.

Precis som vattenreservoarerna är nere på 37% eller nått här i Melbourne. Hur kan de va så låga. Varför har ingen gjort något tidigare. Diskussioner om dammbyggen och vattentankar på tomter cirkulerar men det händer ju inget. Jag är väl kanske inte smartast och kanske inte ska knäppa folk på fingrarna men vad hände med att rena avloppsvatten eller avsalta havsvattnet. För havsvatten har vi verkligen massa av.

Eftersom de två problemen verkar gå hand i hand borde verkligen nått göras och det fort.

Jag vet inte, kanske är jag lite bitter när det kommer till klimatfrågan men det känns som att situationen är ganska körd. Att det liksom är försent. Antalet människor på jorden bara ökar och fler länder blir alltmer välutvecklade, vilket betyder fler som kommer köra bil. Fler som kommer behöver försörjas med energi. Mer energi kommer behövas då konsumtionen kommer öka. Det känns som en oändlig ond spiral. Så att förrbjuda glödlampor känns faktiskt som en piss i nilen. Ett sandkorn i sahara.

Kanske inte ska va så bitter.

Många bäckar små. Eller?

Ensam i bloggvärlden

Hittade en funktion, eller en liten informationsfunktion, när jag skulle uppdatera min profil. "Profile views" hette den. Blev jätteglad när jag såg att 9 stycken vart inne på min blogg och kollat in min profil! Trodden ingen skulle hitta hit. Till lilla jag som ivrigt kollar igenom de tidigaste inlägg jag skrivit och hoppas att nån ska ha skrivit en kommentar. Fast jag är samtidigt lite rädd också att nån ska upptäcka mig. Skriva en hemsk kommentar som gör att jag kanske inte vill blogga nå mer. Så när jag får reda på att 9 stycken har vart inne på min blogg blir jag både glad och lite rädd, mest glad. Tänker att snart har jag en sån blogg som alla vill läsa, som personer sparar i sina favoriter på datan och som de måste läsa innan de startar sin arbetsdag, som en daglig rutin.

Fast när jag går in och kollar min profil och sedan klickar mig fram och tillbaka för att ändra lite, ser jag att antalet personer som viewat min profil ökar med antalet gånger jag själv tittat på den. Fan. Vilken idiot jag kände mig som. Vilken dum jävla funktion. Den, vem det nu är, borde väl känna av att det är jag som bara kollar att min profil ser ok ut och att den inte ska addera min view till funktionen. Den är ett pucko. Min lilla bloggdröm suddas sakta ut och jag känner mig otroligt ensam i bloggvärlden.

Känslan lägger sig ganska snabbt dock efter lite suckandes och det gör inte så mycket att min lilla dröm får sig en törn för det sporrar mig till skriva. Att få skriva av sig gör att jag känner mig lite mindre ensam. Mindre ensam i den stora bloggvärlden.

Jag drömmer ändå vidare.

En dröm som är löjlig kanske men den dag jag får en kommentar kommer vara en stor dag. Det vet jag.

Oensam i bloggvärlden ska mitt inlägg heta den dagen.

Jag väntar och drömmer lite till.

Hårnålar

På min och Lottas morgonpromenad kom jag att tänka på en sak. En otroligt viktig sak. Eller inte. Men ändå en sak jag undrar över. Vart tar alla hårnålar vägen? Nu är nämligen mina hårnålar slut. Köpte ett paket med säkert 40 stycken i för 3 månader sen. Hur kan alla dessa hårnålar va borta nu?

Sen kom jag at tänka på hur många sådana paket jag köpt under hela mitt liv. Säg att jag förbrukar 3 stycken förpackningar per år och jag började köpa dem vid 15 års ålder. 3 förpackningar per år under 10 år, vilket betyder om varje förpackning innehåller i snitt 30st 90 hårnålar per år och 900 stycken under hela min livstid. Rätt och slätt cirka 1000 hårnålar som finns nånstans därute på vift. Sen är ju inte jag den enda tjejen i världen som tappar bort hårnålar. Lotta är likadan. Alla mina vänner är likadana. Det blir många hårnålar om man tänker efter. Så var är alla hårnålar?

Inte vet jag. Lotta hade inte heller nå bra svar.

Nån annan som vet? Berätta gärna er teori för mig.

Kärlek

Ringde Liza igår, hon svarade inte men jag talade in ett meddelande på hennes mobilsvar. Sa "hej gumman, det är Nellie, hoppas allt är bättre idag... eller det förstår jag ju att det inte är...eehh, hjälp nu mumlar jag, vet inte vad jag ska säga, ville bara kolla hur det var med dig, vi hörs, kram kram". Kände mig jättedum efteråt, jag hade väl ändå kunnat tänka till innan jag prata in. Fast så tänkte jag att det kanske är just det jag inte skulle göra, utan bara prata från hjärtat. Det finns inga ord som skulle göra situationen bättre ändå.

Skrev ett meddelande senare när jag kom på vad det var jag egentligen ville säga i mobilsvaret jag lämnat tidigare. Skrev att hon kan ringa mig när hon vill, oavsett tidsskillnaden. Att jag finns här om hon behöver prata. Låter klyschigt kanske men jag menade det. Fick ett svar på direkten. "Tack! Du ska veta att även fast du är långt borta känns du nära. Jag kan ringa sen ikväll när jag är hemma. Tack för allt Nellie! Kram Liza". Kändes så himla bra att få den bekräftelsen men jag kände mig ändå så otroligt långt borta. Långt borta från en otroligt kär vän. En vän som förlorat något så kärt. En kärlek som va så himla stark. Men när en kärlek förloras stärks alla andra runt omkring. Visst är det konstig. Kärlek är så viktig. Inget man ska spara på. Ge. Ge mera. Ge mera kärlek.

Döden

Fick reda på att min bästa väns pappa gått bort. Bara somnat in. Oväntat. Som en chock för alla. Vad gör man. Hur hanterar man det. Jag är för långt borta. På andra sidan jordklotet. Kan inte krama henne. Inte säga att allt kommer att bli bra. Jag är alldeles för långt borta. Fan.

Döden är så nära men så osynlig. Finns ingen förvarning. Även fast man kanske vet vet man ändå inte när. Vilken timma. Vilken Minut. Vilken sekund. Reaktionen är olika hos olika personer. Skrik. Gråt. Tystnad. Lättnad. Ilska. Tröst är viktigt. Vill kunna trösta. Vara där. Är alldeles för långt borta. Min röst kanske skänker tröst. Vill ringa. Fel tid för tröst. Fan.

Hitta en dikt. En dikt till dig. Snart blir allt bra. Bättre. Även om min hand inte kan va hos sig finns jag här. Hos dig. Alldeles för långt borta men där. Hos dig.

Så orättvis är världen ibland,
tänk om vi stod vid en annan strand.
En strand där solen alltid ler och inga sorger ut sig brer.
Min hand i din vill ge dig tröst när sorgen tynger i ditt bröst.
Min hand den torkar om den får från kinden din en tår.
Den kalla vind som blåser hårt
gör att livet nu känns så svårt.
Den dagen kommer min kära vän då ditt hjärta ska le igen.
Låt solen smeka din trötta kind och håret rufsas av en vind.
Låt naturens krafter läkning ge
så du åter kan glädje se.
Min hand i din finns alltid där,
du är en vän som jag har mycket kär

Roll spel

Melbourne kokade under Good Vibrations, musikfestivalen som hölls i Sydney Myer arena. Beastie Boys va tydligen grymma, som vanligt, säger alla som var där och har sett de rocka förut. Men pimpen som tydligen rockade fett va Snoop dog. Med sin sjukt avslappnade och chillade gångstil hade han entrat scenen och sjungit, eller vad det nu är han gör, rappar kanske "What's my mother fuckin name?" och hela publiken hade svarat "Snoop doogeeyy doooooog", "What's my mother fuckin name? Snoop doogeeey doooooog!" Vilken lirare säger jag bara, han måste nog vara den som kommer undan med all världens hårda ord, "how's my bitches doin'?" Bitch här och bitch där.

Träffade min vän Jack ett par dagar efter Good Vibrations och han va inte lite inspirerad av Snoop. "Hi my bitch, hey get me some water bitch". Men eftersom det är Snoop så blir det ju bara kul, tugget sporrar oss att förvandlas till Ricky Lake gäster som dissar varandra med "talk to da hand", "wanna piece of this, huh?" och självklart rullande rhymesen på löpande band därefter. Jack går verkligen inför rollen, han lånar mina sneakers, som jag bytt mot att istället ha på mig flipp flopp för att det är så sjukt varmt nu, han knyter ihop dem och hänger det runt nacken, "hey, check out my bling bling". Eftersom det såklart glimmar lite om mina nyinköpta sneakers :) Kvällen blev i alla fall tokrolig, rollspelet slutade nånstans inpå småtimmarna. Kände mig lite snurrig efter allt improviserande och det va nästa lite svårt att kliva ur rollen som La Keesha eller Chantelle eller nån av de andra bitcharna jag spelat under kvällen. Nite bitch, sleep tite!

WESC

Jag jobbar i coolaste affären i Melbourne, vi säljer WESC här och hur coolt märke är inte det. Stormtrivs att cirkulera bland kläderna och rekommendera plagg som jag verkligen gillar till kunderna som besöker butiken. Önskar jag hade mer pengar så jag kunde köpa mer kläder. Jobbar i båda butikerna som finns härnere, butikerna är döpta efter en av de två ägarnas döttrar, Milla och Ruby. När jag kommer tillbaka till Sverige ska jag börja jobba för WESC huvudkontor, det har jag bara bestämt mig för. Riktigt skönt företag som gör allt på sitt eget vis, varför följa strömmen när man kan gå sin egen väg. Att gå sin egen väg, det mottot är grymt...I like!

Orspråk

Arbete är bra, så länge man inte glömmer bort att leva.(Afrika-Bantu)

Arbete gör sömnen söt.(Sverige)

Ingen är så blind som den som inte vill se.(England)

Alla klagar över sin glömska. Ingen över sin dumhet

Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre. Källa: Nalle Puh - A.A. Miln

Nojja

Det är så jobbigt med nojja. Nu har jag nojja över saker jag inte tror jag kommer klara av. Typ som att ha ett riktigt jobb. När jag har nojja ser jag bara hur bra alla andra klarar av saker och inte jag. Har precis läst om människor som startar företag och lyckas, självklart får de slita som djur, man får ju inget gratis här i livet, men ändå hur ska jag klara av något sånt?

Har precis fixat mitt working holiday visa så nu kan jag stanna 1 år till i Australien om jag vill. Precis vad jag ville men så fick jag ju nojja över det såklart. Nu måste jag ju göra något riktigt bra av det året oxå. Önska jag kunde va en person som inte nojjar sig alls. Som bara tar allt med en nypa salt och är så där genuint chillad. Men jag måste säga att Australien har chillat ner mig ordentligt om man jämför med Sverige. Där är allt galet stressigt, CV stressen va väl ändå värst och det som fick mig att lämna landet. Kanske också för att jag inte hade nått på mitt CV överhuvudtaget som behövdes. På ett sätt var det väl min egen nojja som fick mig att fly. Nojja finns dock kvar. Fan.

Virus

Googlade det där äckliga viruset för att se hur det såg ut och det ser ju inte så himla äckligt ut nu när man tittar på det så här nära. Har man så fina färger i kroppen kanske det inte är så illa? Men kanske inte ska luras av allt det vackra man ser, finns ju faktiskt mycket som är vackert som inte är bra för oss. Vackra pojkar som visar sig vara svin på insidan, vackra blommor & grodor & svampar som är dödliga, vacker mat som frestar och gör mig fet eller vackra kläder som bara gör mig fattig. Det känns i alla fall lite bra att veta att det dåliga viruset som cirkulerade i min kropp va vackert i alla fall...

Air Con....

...är inte min bästa vän. Men hur svårt ska det vara att höja temperaturen lite när man sitter på flyget??? Om man lyfter från ett 29graders temperatur och 90% luftfuktighet borde det väl inte vara så svårt, tycker man. Jag undrar hur många andra som blev sjuka? Själv fick jag ett jäkla virus och nästan lunginflammation. Virus, visst låter det äckligt, viiiiruuuussss! Bläää säger jag bara. Men antibiotika biter iallafall ihjäl mitt virus förtillfället, sköööönt!

Bali va jättebra, där jag va på semster, men air con på hemresan det va inte bra...

Sweet sounds!

Hiigh Fiive!

Hur kan denna mannen påverka en värld så mycket! Hur ofta hör man inte folk på gatan skrika "Hiiigh Fiiive" till varandra?! Åh hur många gånger har jag inte använt det uttrycket....eehh ganska många. Men det passar ju så bra i så himla många lägen, kan inte komma på en situation då det inte passar, just nu. Självklar kanske det inte är så lägligt i en sorlig situation, eller varför inte, det skulle iallafall lätta upp stämningen lite...Jag firade in det nya året med att "hiiigh fiiive" alla jag mötte på gatan, vilken glädje, va inte en jävel som inte lyfte kardan och high five tillbaka!

Så jag skänker iallafall en hyllning till Borat som lyckats ge liv till ett uttryck som legat på is ett bra tag, finns en ny stuns i uttrycket nu som kommer finnas kvar länge, om inte alltid!

Keep on "hiiigh fiiive-in"

Bakis

Hjälp va trött jag eeeee.......blääää, vill inte jobba! Va på "svenne" fest igår, firade det härliga landet Sverige med andra "tennisfantaster". Alkohol och svenskar brukar ju bli en bra kombination. Shotarna flöda, ett ABBA coverband som spelade såklart& blå/gula utstyrslar sken i discoljuset. Jag mår som jag förtjänar idag iallafall, pruttfull blev pruttbakis. Klart slut!

Ingen vet

Att jag bloggar...vill inte att nån ska veta tror jag. Hittar nån som känner mig så gör det väl inget men jag gör ju det för min egen skull. Känns ju spännande nu, som att jag har en lite hemliget.

Har aldrigt haft någon riktig hemlighet. Just nu är den faktiskt bara min, för tror inte att det är någon ens som hittat mig än...hihi.

Blogg on

Har inte riktigt fattat det här med bloggar, började läsa andras för bara nån vecka sen. Fan det är ju skitkul och läsa, börjar bli beroende! Eftersom jag inte har nån data spenderar man endel av arbetstiden framför datan...kanske inte så bra..men va fan kan inte låta bli. Förstod inte riktig hur många det va som blogga, en hel jäkla industri. Åh hur skönt är det inte och va lite bakis och läsa om nån annas missär, nån som hatar stureplan eller det sjukt dåliga vädret hemma i Sverige. Det är som att man smygtittat in i någons liv, mycket djupare än nån kass skvallerblaska där innehållet är helt tafatt. Lite som att få en vän som delar med sig av sitt liv men som man inte behöver ge något tillbaka till. För antar att jag snart kommer hitta min favoriter att läsa. Himla smidigt men kanske inte så kul i längden...fast kan nog se en del människor sitta där framför datan och gotta sig en lördagkväll, när de egentligen skulle tagit sig tid att träffa vänner & familj. Eller är det precis som för mig att det är arbetstiden som blir lidande...arbetsgivare se upp!!!

Well, arbetstiden börjar rinna ut, stängningsdags. Ännu en arbetsdag som passerat, fortare än jag hunnit läsa hälften av en eventuell favorit blogg, bloggfrossa!

Perfekt staket

Brand new day!

Ny dag, nya äventyr...eller först ska jag bara sitta i en butik och fördriva tiden lite...kan va dödstråkigt....

Hi, how are you?

How's your day been?

Oh, that's great!

Just so you know, we've got up to 50% discount!

Som om de bryr sig, av egen erfarenhet vill man ju bara var ifred, fast det kanske är typiskt svenskt... "prata inte med mig, jag klarar mig själv, det blir bara värre om du tränger dig på". Fast här reagerar faktiskt människorna annorlunda, här svarar alla trevligt tillbaka att det mår bra och frågar snällt tillbaka hur man själv mår. Ofta fortsätter dialogen och vi pratar om allt möjligt. Lustigt hur olika nationaliteter beter sig olika. Här i Australien kan jag prata med vem jag vill och det behöver inte betyda att man har någon baktanke. Hemma i Sverige tycker man det är obehagligt om någon sätter sig bredvid en på tunnelbanan eller bussen eller börjar prata utan att vilja något speciellt, typ fråga vad klockan är.

Idag är det skönt i luften, kan se att mitt äventyr fortsätter en bra bit in på småtimmar. Vet inte om det blir till och plocka lavendel som sist, eller klättra på staketen precis som Madicken och Elisabet gjorde i Astrid Lindgrens saga för att hämta posten, eller så släpps Ace Ventura ut i den svarta natten och då kan allting hända.

Hmmm, ja i St Kilda kan verkligen allt hända

Jahapp

Da va man igang da. Hur ska detta ga? Vet inte ens va man ska borja nagonstans, kanske inte finns nagon borjan heller. Eller det gor det val forstas alltid, borjan pa nagot nytt, spannande som man inte har nagon aning om hur det kommer va...precis som att satta sig pa ett plan till andra sidan jordklotet utan nagon riktig plan. Det ar verkligen en borjan, en borjan som ar valdigt intensiv...For det finns faktiskt ointensiva och intensiva borjan. Den ointensiva, kanske lite som denna borjan, dar det inte hander sa mycket. Det ar bara en start pa nagot som jag vill gora, som jag tagit for och startat sjalv och det ar bara jag som styr over om borjan fortsatter...Inte som att landa i ett nytt land forvirrad, pirrig, osaker, spand pa vad som komma skall. Man vet att svangarna kommer ga fort och besluten likasa, framfor allt ar man inte ensam om att styra langre. Kan mycket val vara en annan lika forvirrad, pirrig, osaker och spand person som ar med och hjalper till...eller andra impulser som strommar fran alla hall. Manniskor som ler, som visar en vagen, som bryr sig. Miljoer som ar annorlunda mot vad man ar van vid, palmer som kantar strandpromenaden, hurtiga promenerande manniskor, skyskrapor som blanker i solskenet. Intensiviteten kan vara otroligt stark i en san borjan, positiv som negativ.

Tillslut lagger sig intesiviteten pa en normal niva dar lugnet infinner sig, da man kommit till ratta, ganska sa till ratta iallafall. Jag kanske inte ska saga "tillslut" for ibland ar borjan valdigt spannande att man inte vill att den ska ta slut. Som en liten foralskelse eller den forsta tiden pa sitt nya jobb eller borjan pa terminen nar allt ar som roligast... I Melbourne har i alla fall den forsta borjan tagit slut, jag har landat och levt har i 6 manader men nya borjan startas lite da och da. Ar saker pa att det kommer bli flera framover och att denna borjan blir en bra sadan.

Ser fram emot nasta fringerklickandes pa tangentbordet :)